Dagbok 1997

18 minusgrader ute och inga element påslagna hemma hos mig. Jag tycks må bra ändå, konstigt att man kan gå barbent med en tunn t-shirt kommen direkt ur sängen utan att frysa det minsta. Att komma halv nio på jobbet ne måndag morgon får väl anses som ganska bra. En dag fylld av uppdatering av investeringsordrar och annan ekonomisk uppföljning. Add drop muxen i Tåsjö har hängt sig igen och ingen svarar i telefon där. DEt är i och för sig ingen panik att fixa det så det kan vänta ett tag. Vid halv sex är det dags att bryta upp från arbetet och gå till måndagklubbens möte. Idag lagar vi till en sorts gratäng med ananas fräst med massor av curry och kassler. Lite ris till och det blir jättegott. Efterrätten var en pajdeg fylld en sorts smet av grädde, citron och choklad på ett ungefär. Nu har jag klarat av en bit till av Howards end och borde väl tänka lite på sömnen kanske. Fast jag har länge undrat vilken sorts behov sömnen egentligen är. Är det ett obligatoriskt behov eller går rdet att förhandla bort en del av den? Jag tar bort någon timme idag också så det blir väl bara en 6 timmar så där. Idag kände jag en kroppsvärme som liksom strålade fast den rent fysikaliskt inte borde nå så långt genom kläder och allt. Det rörde sig förmodligen om ett psykiskt fenomen snarare än ett fysiskt. Hur som så var det inte helt oangenämt om än lite påfrestande.

Sovrumsstereon vidhöll sin dåliga vana att starta tidigt på morgonen även på helgerna. Huvudet var en aning tungt efter lördagskvällens utsvävningar. Efter en stund lyste solen intensivt in i sovrummet och det var bara att kliva upp. En standardmorgon utan överraskningar. Efter osedvanligt lång tid var jag på gång. Knäet smärtade en aning ibland men gårdagens expedition var ju ganska tuff även med mina mått. Så idag fick det bli något lindrigare. En liten promenad på Norra berget i solen borde duga. Jag satt en ansenlig stund och fikade med ryggen mot en varm sten i en solig sluttning. Sedan drog jag vidare västerut längs bergskanten och gick förbi en massa fina ställen med klippor av skiftande kvalitet. När jag var rakt ovanför fotbollsplanen vid Tonhallen hörde jag ett skramlande ljud uppifrån och hajade till. Ljudet upprepades igen och jag kunde inte koppla det till en aktivitet som passade på den platsen. Jag smög upp i en skreva och spanade mot ljudet. Det visade sig vara en man med hästsvans som lagade mat på en eld. Det hängde diverse kläder på ett träd så jag började tro att han hade nå´n sorts läger där. Han rörde i ett kokkärl då och då. Sedan tar han upp en plastflaska och dricker en klunk. Nu ser jag att det är en T-röd flaska han håller i handen. Jag smyger vidare och möter en ung kvinna med en något ljus schäfer på stigen som går mellan Granloholm och utsiktstornet. Själv kommer jag genom lössnön med snön yrande kring benen. Man känner sig lite udda. Inte så att det stör men en schäfer är ju en schäfer och med en matte i hasorna dessutom. Hon försökte inte ens koppla hunden. Ovanligt, kanske såg jag inte hundrädd ut. Vid utsiktstornet står en man och filmar med en videokamera. Vad han filmar förstår jag inte riktigt. Kameran riktas än hit och än dit. En tysk turist tänker jag. Eller en stolt morfar för det är en familj där också fast lite väl långt ifrån kameran för att resultatet ska bli annat än små pricakar i bilden. Genast känner jag mig bätte till mods. Jag tar den vanliga stigen neröver längs kanten. Det får bli en omväg genom snön vid stenkapellet eftersom en familjen blockerar vägen. Längre ner möter jag ett helt gäng med cityboys och välsminkade citygirls med solariebränna och något felvalda kläder med tanke på deras vägval. Söndagsfika på Grankotten tänker jag och tar en ny omväg genom lössnön. Ännu längre ner kommer en eftersläntrande cityboy med kavaj och tröja. Han ser helt färdig ut. Han har samma skor som de andra. Förmodligen något dom köper av en skrupelfri skoförsäljare som säljer dom till samma pris som riktig vara. Nu möter jag en äldre herre med lågskor. Han ser inte alls lika trött ut som kavajynglingen. Han blir mycket imponerad när jag tar den tredje omvägen vid sidan av stigen. Han undrar vad jag har för några fantastiska skor som kan gå i decimeterdjup lössnö. Att jag har Gore-Tex byxor med Lundhagskängor ser han väl inte och jag håller med och går vidare. När jag kommer hem är jag ganska spak. Nere på biblioteket känns det som jag ska svimma. Det är väl brist på föda kanske. Jag lånar bara en bok, det får räcka.

Jag vaknade vid halvåtta tiden av att sovrumsstereon gick igång. Morgontuppen gillar jag inget vidare, det är en lätt flåshurtig hallåman som är hela tiden pratar om P3 och P4. Tydligen är jag inte tillräckligt gammal för P4 ännu. Varför och när stereon startar på helgerna har jag inte fulll koll på men det kändes rätt bra så jag klev upp när Anders Lundin och P3 tog över. Skulle det bli en expedition idag? Det kändes så. Härligt att ha Dagens Nyheter igen efter en tid utan morgontidning. Gröt, cappucino och mackor så var man vaken igen. Efter det obligatorsika datorknappandet så packade jag ryggsäcken med fika och extra kläder. Ute var det -15 grader och strålande sol.

Jag travade iväg neröver och siktade på Södra berget. Jag tänkte undersöka klipporna på norra sidan och leta efter nya grottor. Det är trevligt att promenera en sväng, man tänker så klart och får massor av nya idéer. Svartbygget ovanför LV5 hade begåvats med en utbyggnad i form av en veranda den var märkt med 15 november eller nå´t likande. Det är ett ganska avancerat bygge med snickarglädje. Min fundering är om det finns en koppling till de SAAB-bilar som brukar stå slaktade ovanför skjutbanan som inte ligger långt därifrån. Jag tänker på hur grabbarna som farit runt en stund i en stulen SAAB turbo slår sönder den lite så där på skoj och sedan tar stigen ner och förbi skjutbanan till sin "koja". Det är tillräckligt långt ifrån men inte för långt för dem att gå. Idag såg jag att dom hade dragit en partvinnad tråd ut genom dörren till en koppling ovanför entrédörren. Likheten var slående med den hemmagjorda snabbtelefon som fanns mellan den förra kojan och en sorts vaktpost nere vid LV5. Kopplingstekniken med gul/svart kk-tråd på spikar var snarlik för att inte säga identisk. Det verkar gå att följa deras utveckling från en hyfsad liten stuga till ett riktigt "hus" med snickarglädje och isolering i väggarna. Nog om detta, jag drog iväg uppför branten och stötte genast på klippväggar och stenblock. Det fanns inte mycket i grottväg men landskapet gillade jag. Efter att ha vandrat runt i den djupa snön stannade jag till vid den lilla stugan intill skidspåret strax före Sidsjöbacken. Mackor och kaffe satt fint i magen. Jag drog vidare österut längs sluttningen men hittade inget jättekul. Vid Björnspårets "Järvgrotta" som inte var mycket att hänga i julgranen drog jag neröver och hamnade så småningom på Norra berget. Där fanns det en gallerdörr strax ovanför den stora porten till bergrummet ovanför IP. Innanför satt det en liten infravärmare som värmde gott i mitt ansikte som var kallt efter vandringen genom den kalla och skuggade stadskärnan.

Det är kul att hitta nya saker i "hemmatrakten" man blir mer och mer assimilerad Hagabo eller Norrlidenbo som det kanske heter. När jag gick längs Norra bergets branter återsåg jag en del gamla bekanta som Isgrottan och grottan med den fräcka ingången. Det ser liksom helt annorlunda ut i dagsljus. Uppe vid restaurangen var det massor av bilar. Jag tyckte det så tråkigt ut att åka bil till en restaurang på en lördag eftermiddag i strålande solsken. Den där ångesten för att leva ett normalt liv smög sig genast på när ett par i min ålder vandrade hand i hand uppför trappan mot restaurang Grankotten. Kanske är jag mest avundsjuk. Nu sitter jag och funderar som bäst på att dra ner på stan eller kanske att gå till en arbetskamrat som bor här alldeles intill för där brukar det vara förfest.