Dagbok 1997

Jag vaknade vid halvåtta tiden av att sovrumsstereon gick igång. Morgontuppen gillar jag inget vidare, det är en lätt flåshurtig hallåman som är hela tiden pratar om P3 och P4. Tydligen är jag inte tillräckligt gammal för P4 ännu. Varför och när stereon startar på helgerna har jag inte fulll koll på men det kändes rätt bra så jag klev upp när Anders Lundin och P3 tog över. Skulle det bli en expedition idag? Det kändes så. Härligt att ha Dagens Nyheter igen efter en tid utan morgontidning. Gröt, cappucino och mackor så var man vaken igen. Efter det obligatorsika datorknappandet så packade jag ryggsäcken med fika och extra kläder. Ute var det -15 grader och strålande sol.

Jag travade iväg neröver och siktade på Södra berget. Jag tänkte undersöka klipporna på norra sidan och leta efter nya grottor. Det är trevligt att promenera en sväng, man tänker så klart och får massor av nya idéer. Svartbygget ovanför LV5 hade begåvats med en utbyggnad i form av en veranda den var märkt med 15 november eller nå´t likande. Det är ett ganska avancerat bygge med snickarglädje. Min fundering är om det finns en koppling till de SAAB-bilar som brukar stå slaktade ovanför skjutbanan som inte ligger långt därifrån. Jag tänker på hur grabbarna som farit runt en stund i en stulen SAAB turbo slår sönder den lite så där på skoj och sedan tar stigen ner och förbi skjutbanan till sin "koja". Det är tillräckligt långt ifrån men inte för långt för dem att gå. Idag såg jag att dom hade dragit en partvinnad tråd ut genom dörren till en koppling ovanför entrédörren. Likheten var slående med den hemmagjorda snabbtelefon som fanns mellan den förra kojan och en sorts vaktpost nere vid LV5. Kopplingstekniken med gul/svart kk-tråd på spikar var snarlik för att inte säga identisk. Det verkar gå att följa deras utveckling från en hyfsad liten stuga till ett riktigt "hus" med snickarglädje och isolering i väggarna. Nog om detta, jag drog iväg uppför branten och stötte genast på klippväggar och stenblock. Det fanns inte mycket i grottväg men landskapet gillade jag. Efter att ha vandrat runt i den djupa snön stannade jag till vid den lilla stugan intill skidspåret strax före Sidsjöbacken. Mackor och kaffe satt fint i magen. Jag drog vidare österut längs sluttningen men hittade inget jättekul. Vid Björnspårets "Järvgrotta" som inte var mycket att hänga i julgranen drog jag neröver och hamnade så småningom på Norra berget. Där fanns det en gallerdörr strax ovanför den stora porten till bergrummet ovanför IP. Innanför satt det en liten infravärmare som värmde gott i mitt ansikte som var kallt efter vandringen genom den kalla och skuggade stadskärnan.

Det är kul att hitta nya saker i "hemmatrakten" man blir mer och mer assimilerad Hagabo eller Norrlidenbo som det kanske heter. När jag gick längs Norra bergets branter återsåg jag en del gamla bekanta som Isgrottan och grottan med den fräcka ingången. Det ser liksom helt annorlunda ut i dagsljus. Uppe vid restaurangen var det massor av bilar. Jag tyckte det så tråkigt ut att åka bil till en restaurang på en lördag eftermiddag i strålande solsken. Den där ångesten för att leva ett normalt liv smög sig genast på när ett par i min ålder vandrade hand i hand uppför trappan mot restaurang Grankotten. Kanske är jag mest avundsjuk. Nu sitter jag och funderar som bäst på att dra ner på stan eller kanske att gå till en arbetskamrat som bor här alldeles intill för där brukar det vara förfest.